samizdat

Konsten för ett oavbrutet liv i människans inre i närvaro av sprutande solsken. Det är absolut nödvändigt att ständigt skapa för att låta idéer bli gamla och dö ute i luften. Stannar de kvar inom oss riskerar de att ruttna, skada livsviktiga organ och hindra framväxten av vidare skapande. Våra ögonmuskler måste genomarbeta det vi tänker, och de fungerar inte bakåt. Detta har en av sina största anledningar i språket som ju är alltför vidsträckt när det ligger inom oss, men fungerar som en finit process när det behandlas av våra yttre ramar. På samma sätt måste konsten inse sina begränsningar och avgränsas mekaniskt av sin skapare. Vi vill hylla Humboldt, som ju säkert visste allt detta, men som säkerligen skulle småle om han såge oss begränsa oss till sådant här dravel som mycket väl hade kunnat stanna inom vår språkfakultet, oberörd av behavioristiska tentakler.


Blommor skuggas mot luften