samizdat

Det händer sig ibland att vi blandar oss i de gamla romarnas och hellenernas affärer. Strävan att vara både rättvis och likgiltig framträder därav lika tydligt som förmanande. Det är dock svårt att veta vad Epiktetos tänkte sekunden han fick en kil inkörd i benet, eftersom han måste ha försummat lyttheten och ersatt den med känslan av likgiltighet, såsom han också gärna påbjuder i sina skrifter. Vi skulle vilja belysa följande passage:

Ursäkta dig aldrig gentemot beskyllningar, utan om någon berättar att en annan har talat illa om dig, så svara: "Han tycks ha varit okunnig om mina övriga fel, eftersom han nämnde blott de där."

Mycket ursäktas härav med hänvisning till en hälsosam inställning till vår dödlighet, som vi ska mottaga med den största likgiltighet och kanske till och med ickevördnad. Vi ska inte anse oss för stora, utan lämna det till andra, vi ska inte anse oss för nedriga, utan lämna det till andra. Det yttre är oss främmande och så ska det förbli, men man ska inte för den skull hänge sig åt sollipsistiska tankar och idéer; det leder blott till själsligt förfall.