samizdat

Den bästa potentiella covern just nu skulle helt klart vara Antony and the Johnsons som skulle göra The 2 of Us med Suede. Förresten sörjer vi Tourens snara bortgång och med stöd av en flaska 2005 Saint Emilion ska vi ta oss igenom Ventoux med Virenques fjäderlätta stil.

Förebyggande sorg är det nya svarta.

Vi tog ett avbrott från vår övriga läsning och läste om (partikel) Stephen Cranes briljanta The Red Badge of Courage. Njutningen av att läsa en av den amerikanska litteraturens milstenar fulländades av novellen The Veteran som på ett otroligt vackert sätt avrundar berättelsen. Den finns enkelt tillgänglig på internet. Vi vill nu vandra över plank roads och springa genom pine scrubs.

Ett beat värdigt de allra tyngsta 808:orna. En liten nostalgitripp såhär i moln av Cacharels Promesse.

Lagunak, Dizzee Rascal!



Fix up, look sharp!

Konsten för ett oavbrutet liv i människans inre i närvaro av sprutande solsken. Det är absolut nödvändigt att ständigt skapa för att låta idéer bli gamla och dö ute i luften. Stannar de kvar inom oss riskerar de att ruttna, skada livsviktiga organ och hindra framväxten av vidare skapande. Våra ögonmuskler måste genomarbeta det vi tänker, och de fungerar inte bakåt. Detta har en av sina största anledningar i språket som ju är alltför vidsträckt när det ligger inom oss, men fungerar som en finit process när det behandlas av våra yttre ramar. På samma sätt måste konsten inse sina begränsningar och avgränsas mekaniskt av sin skapare. Vi vill hylla Humboldt, som ju säkert visste allt detta, men som säkerligen skulle småle om han såge oss begränsa oss till sådant här dravel som mycket väl hade kunnat stanna inom vår språkfakultet, oberörd av behavioristiska tentakler.


Blommor skuggas mot luften