samizdat

Vi är imponerade och chockade av att få reda på att det kanske finns hårda pragmatiska anledningar till att vissa lider av att inte tro sina ögon. Som vi har skrivit förut finns det människor som sätter sin klocka till att gå på på morgonen, men vägrar tror på att de faktiskt gjort det. Anledningen skulle kunna ligga i de semantiska skript som styr våra liv och som man inte kan bryta sig ur så länge de har blivit inbyggda i vår omgivningsbehandlande apparat. Eftersom jag satte klockan på XX.XX dagen före, och många gånger genom hela livet, hur ska jag veta (för att dra teorin till sin spets) att jag satte den just idag, för två sekunder sedan? Det man måste göra, och det som slutligen ger sig uttryck i OCD, är att titta till tiden man satte x antal gånger (ett x som sätts personligen och som ger oss den bästa statistiska upplösningen) så att man slutligen kan deducera att man såg rätt; om man ser något 10 gånger på 5 sekunder och samma sak visas under dessa 10 sekunder kan man vara tämligen säker (p<0.05) på att man vet vad man har sett.

För att bryta oss ur den neurala dominansen vill vi meddela att Lady Gagas Bad Romance är en av årets bästa låtar. Aldrig har arvet från E-Type kommit så till sin rätt och aldrig har man varit så glad att nittiotalet kunde destilleras till någonting så underbart.