Silen
Känsla inom konsten har diskuterats ganska mycket på sistone (och då mycket kvasivetenskaplig diskussion i media och i betydelsen "något som förmedlar källans känsla till målet"). Som en snabb inflikning i denna mättade diskurs skulle vi vilja bidra med det som händer vid 3:00 i Kelly Clarksons helt eminenta My Life Would Suck Without You, när rösten bryts på ett alldeles perfekt sätt, långt ifrån alla brutna röster som tidigare stått som symbol för "känsla" inom musiken.
Vad detta denoterar behöver självklart inte vara den så omdiskuterade "känslan", men händelsen är ändå mycket mer betydelsefull än vad människor kanske kan tro vid en enstaka lyssning. Så lyssna om och om igen, och särskil då spannet 2:57-3:05 och fånga även in det inlagda "together now!", som skulle kunna blivit bättre med lite diskant men ändå ligger så väl över resten av slutmelodin.
Vad detta denoterar behöver självklart inte vara den så omdiskuterade "känslan", men händelsen är ändå mycket mer betydelsefull än vad människor kanske kan tro vid en enstaka lyssning. Så lyssna om och om igen, och särskil då spannet 2:57-3:05 och fånga även in det inlagda "together now!", som skulle kunna blivit bättre med lite diskant men ändå ligger så väl över resten av slutmelodin.
Kommentarer
Trackback
