samizdat

Ibland räcker inte kausaliteten till för att förklara skeenden. Vi satt på en stol och blev översvallade av en känsla av att stå i vattnet i Tallparken med våldsamma vågor (så måste de i alla fall ha tolkats) som en liten knatte och sjunga Go West av Pet Shop Boys med påhittad engelska. Minnet sprang upp under en kategori som endast kan märkas med en inspiration lika stark som vågorna och som i den stunden sammanknöts med naturens rörelser och vågorna mot kroppen och känslan av att kunna producera. Liksom med språket kommer man till slut till slutledningen att man inte bara kan ta emot, utan också ge. Vi kunde ge en ny text till Go West som ingen dittills hade hört och som ingen därefter hörde, någonsin. Känslan blir desto starkare för varje gång man upptäcker låten på nytt och det är föranlett av det svagaste frö av minnet som ändå på något sätt lyckas få näring då man i huvudet hör första takten, sedan andra takten och då måste man hoppas innerligt att man inte är för långt från att kunna lyssna på låten/se på tavlan/äta saken, för annars går känslan förlorad; inte för alltid men det ens undermedvetna ville åstadkomma måste skjutas upp.

Go West är en låt vi skulle kunna skriva. Så genomtänkt, så genial. Den är också dagens låt.